Namnlöst dokument

Finlandstoppen avverkad!

Lite efter klockan 21 satte vi full fart från Nikkaloukta. Vår V50 går mycket bra (tack för bilen Hertz!). Vid 22-tiden stannade vi till i Kiruna för matstopp. Vi hittade en pub, Mommas, som var öppen. Där blev det en stor burgare med strips. Mycket god och välbehövlig energipåfyllning. Karesuando lät som ett lagom ställe att sova på. Lars ringde och fick tag på en stuga på Karesuando Camping. Cirka 00.30 (då solen var som lägst) stannade vi till och fotade midnattssolen. Tjusigt!
Väl framme kom vi i säng ca 1.30 efter lite tvätt och donande med grejorna. Uppstigning 8.00, frukost på hotell Karesuando. Bil 25mil och 4 timmar. Stopp i Kåfjord för våffellunch. Sista biten åktes på en mycket dålig serpentinväg upp i Kåfjorddalen. 14.30 startade vi vandringen mot Halti, Finlands högsta berg 1328 möh. Vi lyckades bestiga berget på 2,5 timmar. Haltitoppen nåddes med andra ord 17.00! Det var inte så jobbigt förutom ganska mycket skrågång och en hel del stenskrammel. Några gånger var vi tveksamma om vi gick rätt, men vi spikade toppen perfekt. Att finläsa på en 50.000-delskarta är inte alltid enkelt… Vädret var bättre än på Kebnekaise – halvmulet, dock bra sikt, lite regn några gånger och omkring 8°C. Vi skev in oss i toppboken som nummer 80483 (Lars) och 80484 (Jonas). Nerfärden gick mycket bra till en början. Vi utnyttjade de snöfält som fanns. Sen tog vi ett annat vägval än upp och gick längs en bäckravin som var ganska jobbig med massa nedfallna vassa stenar. 19.40 framme vid bilen igen. Middag hittade vi i resepsjonen (norsk stavning) till en camping i Kåfjord. Stället var ganska litet med 2 sittplatser. Det blev burgare igen 160gr chees för mej och 160gr bacon-chees för Lars. Skibotn och Kilpisjärvi svischade vi förbi. Sänglampan släcktes 24.00. När texten skrivs sitter vi i bilen på väg till Kiruna flygplats för vidare färd mot Billund med mellanlandningar i Umeå, Stockholm, Köpenhamn. Sen blir det ”vilodag” med bara 170,86m Møllehøj.

Bestigningen tog totalt 5h10.

Møllehøj, 2005-07-15

Togs, sågs och besegrades!

Resan till…
Upp från Kiruna. Ner i Umeå – folk av folk på. Upp igen. Ner på Arlanda – byte från terminal 4 till terminal 5. Där träffade vi Stefan Andersson, Vallentunapolare. Mejl skickades från hans jobb (som dock av någon anledning inte kom fram?). Fick lite kvarglömt resesnarr.
Tack!
Upp i luften igen. Ner på Kastrup – från terminal B till A. Låååånga gångar. Snabbmacka på café. Upp igen och ner på Billund. Hertzbil norrut. Framme 17.45.
När vi landade i Köpenhamn konstaterade vi att vi hade varit i fyra länder på 18 timmar!

Bestigningarna…
Efter de tre mellanlandningarna kom vi äntligen, som sagt, den 15/7 fram till Billund. Efter att ha hämtat ut hyrbilen åkte vi raka vägen till Tåning där Viggo Rasmussen & Co i Ejer Baunehøjs venner mötte upp med ett praktfullt välkomnande. Vi begav oss tillsammans upp till topparna vid Ejer. Först bestegs Ejer Baunehøj, därefter (tillsammans med ett tiotal kor) var vi äntligen klockan 20:30 uppe på Danmarks högsta fjälltopp Møllehøj. Vi fick oss ett trevligt samtal med bonden Holger Poulsen, som äger marken kring toppen. Vi besteg också, för säkerhets skull Yding Skovhøj! När vi bestigit tornet på Ejer Bavnehøj tog Viggo fram en flaska Gammeldansk så vi kunde fira bestigningen och vi fick varsin Ejer Baunehöjs vänner-T-shirt.
Vid Yding dukades det upp fika med Kaffe och goda kakor i den praktfulla solnedgången. Sen åkte vi hem till Viggo och blev bjudna på kvällsmackor med massa goda pålägg och dryck.

Åter än en gång ett stort tack till Viggo och Ejer Baunehøjs Vennern för en oförglömlig bestigning!

Senare på Kastrup lyckades vi äntligen få iväg mailen som fastnade någon stans på Arlanda så hemsidan kunde uppdateras!

Bestigningarna tog totalt, ungefär 1h15.

Galdhøpiggen, 2005-07-17

Startade tidigt på morgonen den 16/7 med flyg från Billund, via Köpenhamn, till Oslo. Där hämtades ännu en bra Hertzbil. Vi blev lite förvånade eftersom bilen (VW Caravelle) hade plats för typ 10 personen, men gatans kungar blev vi! Hela dagen gick i stort sett åt att köra bil från Gardermoen till Spiterstulen (mestadels på en sölig E6:a). Men till slut kom vi fram till slagläget för toppbestigningen dagen efter. Spiterstulen ligger på 1104 m och Galdhøpiggen på 2469 m.
På morgonen den 17/7 så hoppade vi ur sängarna klockan 07.00, tog en snabbdusch och packade småryggsäckarna. Sen gick vi och ”svullade” en faktiskt prisvärd frukost för 100 norska kronor. Prick klockan 08:50 började vi knalla upp mot toppen för att 2:50 senare stå på toppen (framme 11:40). Där träffade vi en norrman vid namn Morten, som sprang upp på 1:50 (även om vi ändå var snabba så…). Morten plåtade även oss på toppen där vi också fick användning för våra fina T-shirts vi hade fått av Viggo och Ejer Baunehøjs Venner.
Vädret var otroligt fint, med bara några få molntussar och ingen vind! Trots insmorning med solgucka blev vi röda som kräftor (nästan i alla fall). Vi blev kvar på toppen i 50 minuter eftersom grabben som jobbade i toppstugan hade en fin Mac med Internet så vi kunde sända en topphälsning via vår gästbok. Tack för den servicen!
Nedfärden gick bra tack vare många snöfält och tog 1:50. Det var rätt jobbigt att klättra den första tredjedelen som kändes riktigt brant och svetten flödade. Annars gjorde nog drömvädret sitt till att bestigningen gick så lätt.
Efter ytterligare en dusch och en lunchpizza på Spiterstulen for vi ner till Lom och turistade! Kollade på den fina stavkyrkan från omkring år 1150. Jonas var mycket nöjd med de gjorda sprinklerinstallationerna (både i kyrkan och utanpå fasaden).
Därefter gick färden vidare söderut och efter en glasspaus fyra mil norr om Lillehammer kom vi fram till Gjøvik där vi käkade på en kinakrog och tog sedan in på Gjøviks Hotell, tvärs över vägen från kinarestaurangen. Texten skrivs när vi sitter på hotellet och svettas i ett rejält sommarvarmt rum, men värme har vi ju inte varit bortskämda med under toppturen…
I morgon drar vi vidare mot Island, men ska försöka turista lite på vägen ner mot flygplatsen Gardermoen.

Bestigningen tog totalt 5h30.

Hvannadalshnúkur, 2005-07-19

Så kom vi till sist till Island. Efter en del tidsspillan på flygplatsen satte vi på kvällen den 18/7 full gas mot Skaftafell, där vi upprättade slagläge inför bestigningen av Hvannadalshnúkur. Där träffade vi också på vår guide James Hamilton som lotsade oss genom de många glaciärsprickorna under bestigningen.
Vi steg upp i svinottan, klockan fyra, för att starta bestigningen 05:00. Nu blev vi lite sena så starten på vandringen började 05:40 på höjden 70 möh. Upp till glaciärkanten (1000 möh) var vandringen lätt, men en lättvandrad stig. Därefter började glaciärvandringen som nästan från första början innebar att vi band ihop oss i ett replag, för att eventuellt kunna rädda den person som trillar i en glaciärspricka.
Vädret var soligt och fint upp till 1800-metersnivån. Där började det duggregna och blåsa kraftigt. Sista biten fick vi också användning för stegjärn och isyxa. Klockan 11:52 isländsk tid (13:52) nåddes toppen. Uppdraget – Toppturen – var slutfört!

Vandringen ner blev lätt, men vi var alla tre rätt nerkylda innan regnet och blåsten avtog på 1600 meter (ungefär). När vi lämnade glaciären återvände solen igen och kvällen blev riktigt fin och det behövdes för återhämtningen…
Vi var framme vid bilen klockan 16:00.

Bestigningen tog totalt 10h20.

Totala tiden från starten på Kebnekaise via Halti, Møllehøj, Galdhøpiggen till Hvannadalshnúkur blev 6 dagar 3 timmar och 37 minuter (1 timme och 23 minuter snabbare än vår första plan).

/ Jonas och Lars